Wardrobe Thoughts

Last week I had a day off as the kids’ daycare was closed. I spent the morning cleaning my closet. As the work week progress I get more and more lazy about putting my clothes back in place (if they don’t get sent to the laundry bin) and they end up scattered on the floor or flung on one of the shelves. So my project was to put everything back in its place; fold, hang and keep order.

Förra veckan hade jag en ledig dag när barnens förskola var stängd. På förmiddagen städade jag i min garderob. Allt eftersom arbetsveckan fortlöper så blir jag mer och mer lat i att lägga tillbaks kläder i garderoben (om de inte ska till tvätten) och det slutar med att de ligger slängda på golvet eller på någon hylla. Mitt projekt var att lägga tillbaks allt på sin plats; vika, hänga och hålla ordning.

My primary goal this time was not to remove anything. A few garments and a pair of shoes were packed for donation, but it was not the goal. Instead, the goal was to get order. Which I did, in one way. I completed my task and took a few steps back to look at my new all in its place wardrobe. And I felt suffocated.

Mitt främsta mål var inte att ta bort något. Några plagg och ett par skor packades för donation, men det var inte ett mål. Målet var att få ordning. Jag fick ordning, när jag var klar tog jag några steg bakåt och tittade in i min garderob där allt låg på sin plats. Och det kändes kvävande.

This sight felt choking

This sight felt choking

The amount of clothes looking back at me was chocking. So much clothes and still nothing to wear. I need to do something. I’ve been tipped on the Konmari method, only keeping what I love; I’ve pondered putting away seasonal clothing so I’m not faced with them daily. What stops me is fear. I’m afraid my wardrobe would be empty and that I would truly have “nothing to wear” despite the fact that I’m currently only wearing like 30% of my clothes on a regular basis.

Det var så mycket kläder som tittade tillbaks på mig. Så mycket kläder och ändå har jag aldrig något att ha på mig. Jag måste göra något. Konmari-metoden har föreslagits, att bara behålla det jag älskar; jag har funderat på att lägga undan säsongskläder så att jag slipper titta på dem dagligen. Det som hindrar mig är rädsla. Jag oroar mig att garderoben ska eka tom och att jag faktiskt inte skulle ha något att ha på mig, trots att jag nu bara använder cirka 30% av kläderna regelbundet.

Also, May is rolling around and with it comes Me-Made-May, one of the biggest sewing highlights of the year. I’ve been going back and forth on whether or not I should join, I do think it would be a good way to get my handmade clothes back in rotation, but I dread the documentation. I know that documentation isn’t mandatory, but if I’m going to participate I would want to document to see how my clothes look on me.

Dessutom är maj runt hörnet och med det Me-Made-May, en stor högtid i sömnadsvärlden. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska vara med eller inte, det kunde nog vara ett bra sätt att få inte mina handsydda kläder i rotation igen, men jag orkar inte dokumentera. Även om just dokumentation är valfritt så vill jag göra det om jag deltar, jag vill se hur mina kläder ser ut på mig.

In the end I decided to combine these two and join Me-Made-May. I need a wardrobe evaluation and I need to know how my handmade wardrobe holds up. So here goes:

I, Helena of eitchy.wordpress.com, @eitchy (Instagram) sign up as a participant of Me-Made-May ’16. I endeavor to wear one piece of handmade clothing for 25 days of May.

 Till slut så valde jag att kombinera dessa två saker och jag deltar i Me-Made-May. Jag behöver en garderobsutvärdering och jag behöver veta hur mina handsydda garderob står sig.

 Jag, Helena från eitchy.wordpress.com, @eitchy (Instagram), anmäler mig som deltagare i Me-Made-May ’16. Jag ska bära ett handsytt plagg minst 25 dagar i maj.

This is a step back from previous pledges, but I have gotten rid of plenty of handmade clothing since then. Like I said, my goal is to get a new rotation going. I hope I can do a wardrobe purge during May as well. Hopefully I can figure out a way to get decent self-timer photos with my mobile, it will probably be the easiest to follow my progress on Instagram (@eitchy). I’ll also be posting to the Flickr group since I like the discussions over there and do some sort of round up here, maybe weekly or in the end of the month. I don’t want to overdo it for myself.

Mitt löfte är mindre än de jag tidigare gjort, men jag har gjort mig av med en hel del handsydda plagg under tiden. Som sagt, mitt mål är att få in plaggen i bruk igen. Jag hoppas kunna göra en rensning under maj också. Förhoppningsvis kan jag hitta på ett sätt att ta bra självutlösarbilder med mobilen, i så fall är det lättast att följa mig på Instagram (@eitchy). Jag kommer också lägga upp bilder på Flickr, mest för att jag gillar diskussionerna i gruppen och göra någon sorts sammanfattning här, kanske veckovis eller i slutet av månaden. Jag vill inte lova för mycket.

 

Are you joining?

Är du med?

Plan: Summer 2016

Believe it or not, summer is approaching with each passing day. Every day we get by, we are one day closer to beach visits, warm days, vacations… a girl can dream can’t she? No matter how much summer feeling you get when looking out the window, it is out there hiding somewhere and in sewing planning, it is now time to start sewing for summer. Here’s what I’m planning to make this summer.

Även om en inte kan tro det så kommer sommaren närmre för varje dag som går. Varje dag är vi en dag närmre strandhäng, varma dagar, semester…vilka dagdrömmar jag har. Oavsett hur mycket, eller lite, sommarkänsla en får när en tittar ut genom fönstret, så gömmer den sig någonstans därute och i sömnadsplanering är det nu dags att börja sy för den. Här är vad jag planerar att sy i sommar.

The plan is made to complement my spring garments. For spring I made many skirts so now I will focus on other garments to wear with my new skirts. Two tops, two dresses, a pair of shorts and, if I’m up for the challenge, I will finish with some swimwear. That, combined with my spring garments, should keep me well dressed during the warmer months.

Planen ska komplettera mina vårkläder. Till våren gjorde jag många kjolar, så nu fokuserar jag på andra plagg att bära till mina nya kjolar. Två toppar, två klänningar, ett par shorts och, om jag är modig nog, lite badkläder. I kombination med vårplaggen kommer jag nog känna mig välklädd under de varmare månaderna.

Helena 2016 Sommarplan

I’ve had this amazing city print stretch poplin in my stash for a few years and it’s time to cut it up and put it back together. The plan is to turn it into a Belladone (Deer and Doe), omitting the top overlap. This will require some alteration of the back bodice, as it is not as wide enough in the shoulder, but I figure that will be an easy alteration.

Jag älskar detta stretchpoplin med stadstryck och det har legat i mitt förråd i några år. Det är dags att klippa itu det och sy ihop det. Min idé är att sy en Belladone (Deer and Doe), men jag tänker ta bort den övre delen av överlappet. För att göra detta måste jag ändra det bakre livet lite, eftersom det inte är brett nog i axeln, men det är nog inga större problem.

Continuing through Deer and Doe’s pattern collection I will make myself a shirt dress using the Bruyère pattern. The truth is I want to make it as a shirt for my autumn sewing (but let’s not think about that now), so the dress will be a wearable muslin. It will be sleeveless and I’m still pondering if I should use a straight hem or mimic the shirt hem when I elongate it. Decisions, decisions…

För att fortsätta genom Deer and Does mönsterkollektion ska jag sy mig en skjortklänning med Bruyère-mönstret. För att vara ärlig så är tanken att ha skjortan i höstplanen (men nu slutar vi tänka på höst), så klänningen blir ett provplagg. Ärmlös och jag funderar fortfarande på om jag ska använda en rak fåll eller härma skjortans fåll när jag förlänger den. Åh, alla dessa beslut!

As for tops, I’m making two. One woven and one knit. The woven (Kwik Sew 3620), which I’ve already begun sewing, is a simple blouse in striped white seersucker with a shawl collar (new technique!). The knit is a striped version of Deer and Doe’s Plantain. The alternative name of this plan is “A Deer and Doe summer”. I haven’t decided on sleeve length yet, but no hurry.

De två topparna är en i vävt tyg och en i trikå. Den vävda (Kwik Sew 3620), som jag redan har påbörjat, är en enkel blus i randig vit seersucker med sjalkrage (ny teknik!). Trikåtoppen är en randig version av Deer and Doe’s Plantain. Sommarplanens alternativa namn är ”En sommar med Deer and Doe”. Jag har inte bestämt hur långa ärmarna ska vara, men det är ingen brådska.

So I will not just wear skirts this summer, I’ve added a pair of shorts. These are from Burda 02-2013 and seem to be very popular and quite easy to sew. I will happily admit that I’ve bought twice the fabric requirement if fitting goes awfully wrong the first time.

För att inte bara ha kjolar hela sommaren har jag lagt till ett par shorts. Dessa är från Burda 02-2013 och verkar vara populär och enkla att sy. Jag kan glatt erkänna att jag har köpt två gånger tygåtgången om anpassningen av mönstret går helt fel första gången.

Then there’s that brown floral fabric. It’s swimsuit lycra. It scares me. I already know that this will be saved for last, but I’m hoping I can put something decent together. I have Burda’s Alison swimsuit pattern, so perhaps I’ll match the two. We’ll see, it would be a great achievement if I could make a swimsuit.

Sen har vi det där bruna, blommiga tyget. Baddräktstyg. Det skrämmer mig. Jag kan redan nu saga att det kommer att sparas till sist, men jag hoppas att vad jag än gör med det så blir det något hyfsat bra. Jag har mönstret till Burdastyles Alison, så det kanske blir en matchning av de två. Vi får se, det vore en stor bedrift om jag lyckades sy badkläder.

There you have it, what I will be up to in the upcoming months and what I will be wearing in the summer.

Här har vi vad jag ska pyssla med i de kommande månaderna och vad jag ska bära i sommar.

2016 Spring Plan Completed

Spring has sprung! Or has it? My spring plan is now complete and I find that I can hardly wear any of the pieces. Apparently in my mind spring is warm; bare legs and light jackets. Are you surprised when I say it’s not? I have learnt my lesson for next year, spring is not warm, spring is not bare legs and light jackets.

Våren är här! Eller är den? Min vårplan är nu komplett och jag inser att jag inte än kan bära något av plaggen. I mitt sinne är våren uppenbarligen varm med bara ben och tunna jackor. Det är inte så överraskande när jag säger att så är icke fallet. Jag har lärt mig en läxa till nästa års plan: våren är inte varm, våren är inte bara ben och tunna jackor.

Helena 2016 vårplan

The plan

Although I’m still awaiting my warmer spring, my spring plan is completed. The plan I presented back in January had four pieces, the finished plan has five pieces and I never did sew that Taffy. What can I say, bias cut scares me. Viscose also scares me with its perpetual shifting, so combining those two was a mountain far too high for me to climb. But I still have five other pieces to mix and match for a springtime look.

Även om jag fortfarande väntar på min varma vår så är min vårplan klar. Planen som jag presenterade i januari hade fyra plagg, den färdiga planen har fem och jag sydde visst aldrig Taffy. Jag kan inte säga mer än att skrådden skrämmer mig. Viskos skrämmer också mig med sitt eviga glidande, en kombination av de två blev ett för högt hinder att ta mig över. Men jag har fortfarande fem plagg att mixa för en vårlook.

White Tiger Jacket: This jacket has still to see the light of day, but I’m counting the days (or the temperature) until I can wear it. I hope the jacket won’t feel like too much when I do wear it since I’m very proud of it.

Vit tigerjacka: Denna jacka har inte burits men jag räknar dagarna och graderna tills jag kan ha den. Jag hoppas att jag inte kommer att känna att jackan är ”för mycket” när jag väl bär den eftersom jag är stolt över den.

Aqua Skirt: I haven’t worn this skirt either, but I’m thinking it could work with tights as well as bare legs. It’s flattering and practical and my guess is that it will see high rotation. Somehow, if I can’t wear a garment hot off the sewing machine it falls back into needing a special moment to be worn. I never know what I’m waiting for.
Aquakjol: Jag har inte burit denna kjol heller, men den borde funka med strumpbyxor lika bra som med bara ben. Den är smickrande och praktiskt och jag gissar att den kommer att bäras mycket. På nåt sätt, om jag inte bär ett plagg direkt när det är nytt faller det in i att behöva ett speciellt tillfälle. Jag vet aldrig vad jag väntar på.

Tiramisu top: I like that I sewed a casual knit top, but with all my fitting issues it doesn’t look as I imagined it. I love the fabric I used, so I hope I will feel comfortable in it when I wear it.
Tiramisu-topp: Jag gillar att jag fick med ett lite ledigare trikåplagg, men med alla bekymmer jag hade så ser den inte riktigt ut som jag tänkte mig. Jag älskar tyget, så jag hoppas att jag känner mig bekväm i den när jag bär den.

Olga Skirt: Love, love, love! This has been worn and I love the fabric and lines of the skirt. This will be worn until it rips in pieces and that will be a very sad day.
Olga-kjol: Kärlek! Denna har burits många gånger och jag älskar tyget och linjerna i kjolen. Denna kommer jag nog att bära tills den faller i bitar, vilket kommer att bli sorgligt.

90s Blouse: I have come to the realization that I am not a bold print person. I prefer solids and texture and if I have prints they must be small scale. Like this blouse. I wanted a casual blouse and this one fits the bill. It is still a bit stiff, but I’m hoping it will get softer and smoother with wear and wash.
90-talsblus: Jag har insett att jag är inte en person för stora, starka mönster. Jag föredrar enfärgat och om jag ska ha mönstrat ska det vara småmönstrat. Som denna blus. Jag ville ha en ledig blus, vilket denna passar in på. Den är lite stel, men jag hoppas att den mjukar upp lite när jag bär och tvättar den.

photo-collage-maker_ibsncv.png.png

The garments

In addition to these planned garments I have also done some non-planned sewing. In February The Monthly Stitch’s theme was UFO Showdown so I took the opportunity to finish two skirts lingering around (Leaf skirt, Jade Skirt). A skirt is also what I’ll be sewing for half of April’s theme of Flower Power. Needless to say, when I’m planning my summer sewing I will not sew skirts. The idea is to continue building so my summer pieces can be worn with these spring pieces. (and dresses. Summer needs dresses).

Förutom dessa planerade plagg har jag också sytt lite oplanerat. I februari var temat i The Monthly Stitch UFO (ofärdiga plagg) so jag tog tillfället i akt att färdigställa två kjolar som låg här (Bladkjolen, Jade-kjol). Jag kommer också att sy en kjol till hälften av aprils tema Flower Power. När jag planerar min sommarsömnad kommer jag inte ha med kjolar. Tanken är att fortsätta bygga så att sommarplaggen kan bäras med dessa vårplagg. (och klänningar. Sommar betyder klänningar).

I’m pleased with my new additions and the fact that they mix and match, so all I need now is warmer weather!

Jag är nöjd med mina nya tillskott och faktumet att de matchar så bra, nu behöver jag bara varmare väder!

Creation: Knit Wrap Top

IMG_0924[1]

As you may have noticed I don’t knit. There is no trace of a knitted piece of yarn anywhere on this blog. Growing up my mum and grandmother used to knit a lot, both of them also sewed, but it is as knitters I mainly remember them, especially my mum. She always had a knitting project ongoing. She tried to teach me when I was younger, but it didn’t stick. It just wasn’t for me.

Som kanske har märkts i bloggen så stickar jag inte. Det finns inget spår av en bit stickad garn någonstans här. När jag var liten stickade min mamma och mormor mycket, de sydde också, men det är som stickerskor jag minns dem, speciellt min mamma. Hon hade alltid ett projekt på stickorna. Hon försökte lära mig när jag var yngre, men det fastnade inte. Stickning var inte för mig.

 

IMG_0937[1]This post is not about a revelation that I now knit. No! Rather this post is trying to find alternatives to knitting. My not knitting has left to some gaps in my wardrobe, I am missing clothes to snuggle up in, to keep me warm and cozy during the winter months. Last year, or if it was the year before, I bought this thin knit fabric with the intention of sewing knitwear. Even though I was in the middle of sewing my spring plan, I took a break to sew this as the weather in early March wasn’t exactly screaming spring. It was screaming “you need cozy knitwear”. Plus after making a few complicated garments (skirt, jacket) I needed a palate cleanser.

Detta inlägg handlar inte om att jag nu sticker. Nej! Detta inlägg handlar snarare om att hitta alternativ till att sticka. Att jag inte stickar har lämnat en del hål i min garderob, jag saknar kläder att mysa i, att hålla mig varm under vintermånaderna. Förra året, eller om det var året innan dess, köpte jag detta tunnstickade tyg med avsikten att sy mig stickade plagg. Och nu, mitt i vårplanen, tog jag en paus för att sy denna tröja eftersom vädret i tidiga mars inte sade vår. Det sade snarare att jag behövde mysiga stickade plagg. Dessutom efter några komplicerade plagg ville jag göra något enkelt (kjol, jacka).

IMG_0935[1]

My wishes for this creation were quick and easy. I looked through my pattern collection and decided on this wrap knit top from the book Burdastyle Wardrobe Essentials. It was easy to sew, but beware, it is a fabric hog since the front pieces also form the yoke and, furthermore, are self-faced. The self-facing also gave me some trouble. Early on you are told to finish the facing edge and fold them down, basting them in place about 4 cm from the fold. Then they are sewn in place, forming the back yoke and then nothing more is stated. Are we supposed to leave the basting in? Would that look pretty? I removed the basting stitches and find myself having to readjust the top when I put it on. The facings stay put when I wear it, I just found the construction odd.

Mina önskemål var snabbt och enkelt. Jag tittade igenom min mönstersamling och valde denna omlottopp från Burdastyle Wardrobe Essentials. Den var lätt och snabb att sy, men åt massa tyg eftersom framstyckena både formar oket bak och dessutom innehåller fodringarna. Dessa fodringar gav mig lite bekymmer. Tidigt i konstruktionen så sicksackar en fodringskanten och viker ner dem, tråcklar 4 cm från vikningen. Sen sys stycket ihop, formar det bakre oket och sen händer inget mer. Ska tråcklingen lämnas kvar? Blir det snyggt? Jag tog bort tråcklingen och nu måste jag rätta till dem när jag tar på toppen. Fodringarna ligger som de ska när jag bär toppen, men jag tyckte bara att konstruktionen var konstig.

I did an undercut after Christmas. Love it!

I did an undercut after Christmas. Love it!

This top fills a wardrobe gap for me and it’s nice and warm. I see myself out in the woods talking spring walks in this top. I will also find more knitted fabrics and make more knitwear.

Denna topp fyller ett garderobshål och den är varm och skön. Jag ser mig i den i skogen under vårpromenader. JAg tänker också hitta mer stickat tyg och utöka denna del av garderoben.

Fabric: Knitted fabric from Stoff och Stil
Pattern: Burdastyle 2011-11-114

Tyg: Tunnstickat från Stoff och Stil
Mönster: Burdastyle 2011-11-114

 

 

Creation: Tiramisu Top

For my spring plan I wanted a t-shirt-like top, without its being an actual t-shirt. I had stumbled across M1khaela’s alteration of Cake’s Tiramisu dress into a top. The Tiramisu dress went rounds around sewing blogs and I bought the pattern a few years ago, but I’ve never sewn it, probably due to a combination of the massive amount of fabric it takes (anything over 2 m is “massive” in my book) and the unusual sizing system. This meant that I didn’t know what to expect in terms of fit and to spend a “massive amount” of fabric of something I didn’t know how it would fit was off-putting. Seeing M1khaela’s version was a good compromise.

Till min vårplan ville jag ha en t-shirt-liknande topp, utan att det var en t-shirt. Jag hade sett M1khaelas ändring av Cakes Tiramisu-klänning till en topp. Tiramisu har gjort vändor i sybloggarna och jag köpte mönstret för några år sedan, men har aldrig sytt det, antagligen en kombination av att det krävs mängder av tyg (allt över 2m är ”mängder” för mig) och det ovanliga storleksystemet. Detta innebar att jag inte visste vad jag kunde vänta mig utifrån passform och jag gillade inte idén att lägga ”mängder” tyg på något som jag inte visste hur det skulle passa. M1khaelas version var en bra kompromiss.

Tiramisu Top (3)

I’m not very familiar with knit fabrics. Stoff och Stil mostly carry heavier cotton and/or polyester knits, sometimes with extra lycra. I feel that they are sometimes too heavy for t-shirts, especially those that are to be worn I warmer weather. On one of my trips I came across this cotton single jersey and liked the feel and weight of it so I decided to test it.

Jag är inte jättebra på trikåtyger. Stoff och stil tycker jag mest har tunga bomulls- och/eller polyestertrikåer, ibland med extra lycra. Jag tycker att de känns för tunga för t-shirtar, speciellt dem som ska bäras i varmare väder. Vid ett av mina besök hittade jag detta singeljersey i bomull och jag gillade både hur det kändes och vikten, så jag köpte för att testa.

To be honest I didn’t enjoy working with the Tiramisu pattern and the final garment isn’t as it’s supposed to be. I chose the 35D, despite my high bust measurement suggesting I should do a 30, but if I did a 30 my full bust measurement was off the chart, so I compromised. I don’t know if this was what caused my fitting issues. When I aligned the center fronts, I found the cut to be lower than indicated and the gathers were not in the right place. After a lot of basting and fiddling with fit I ignored the gathers and let the shape of the top come from the stretchy quality of the fabric instead of shaping. It’s not perfect, but it was the best I managed to do as to get the right fit and not have a too low cut cleavage as I don’t want to wear anything underneath.

För att vara ärlig så gillade jag inte att arbeta med Tiramisu-mönstret och slutproduktionen är inte såsom det är tänkt att vara. Jag valde 35D, trots att mitt höga bystmått sade 30, men om jag gjorde 30 så var det vanliga bystmåttet inte med, jag kompromissade. Jag vet inte om det var detta som orsakade mina problem med passformen. När jag matchade mitt fram, tyckte jag att urringingen var djupare än vad den tekniska ritningen visade och rynket var inte på rätt ställe. Efter massa tråcklande och försök att få toppen att passa, valde jag att ignorera rynkningen och låta toppens form komma från tygets stretchegenskaper istället för att forma det. Det är inte perfekt, men det var det bästa jag kunde åstadkomma för att få en bra passform och samtidigt inte ha en för djup ringning, eftersom jag inte vill bära något under.

Tiramisu Top (5)

I am aware that the instructions for Cake patterns are written with a beginner in mind. But it was something about the writing voice that didn’t appeal to me. I can’t quite put my finger on it, but I’m noticing that lately I prefer short, concise instructions over too detailed instructions. I’m at that point in my sewing where I don’t need to be told every time when to finish and press a seam, I know when to do it. Right now I just want to be told the order in which the seams go together and a bit more details at harder part, if not then I have a good reference book and, of course, the whole internet at my disposal. While I understand the need for detailed instructions I now know that they are not for me anymore.

Jag är medveten om att Cakes instruktioner är skriva för nybörjare. Men något i dem tilltalade inte mig. Jag kan inte sätta fingret på det, men på sistone har jag märkt att jag föredrar kortfattade instruktioner över de med många detaljer. Jag har nått till en punkt i min sömnad där jag inte behöver veta varje gång jag ska sicksacka och pressa en söm, jag vet när det ska göras. Nu vill jag bara att instruktionerna ska berätta i vilken ordning sömmarna ska sys, kanske lite mer detaljer för svårare delar, om inte så jag har en bra referensbok och, givetvis, hela internet till min förfogan. Jag förstår att det finns en efterfrågan på detaljerade instruktioner, men jag vet också att de är inte för mig längre.

At first glance over reviews of the Tiramisu dresses, it seems as most are positive and recommend the pattern. However, when I went deeper into them, it seemed like many people didn’t get a good “out of the envelope”-fit, but were quite happy with the fit after some tweakin. Still, the final fit of the dresses were attributed to the pattern. Like Peeta Mellark* I find myself asking “Real or not real?” when trying to judge whether good fit results is an outcome of the pattern or of personal alterations.

Vid första anblicken av recensioner av Tiramisu, verkar många positiva sådana och nästan alla rekommenderar mönstret. Men när jag gjorde en djupdykning in i dem, verkade som om många inte alls fick en bra passform direkt, utan var nöjda först efter manipulation av bitarna. Oftast så var det dock mönstret som tillskrevs den bra passformen. Likt Peeta Mellark* frågar jag mig själv ”sant eller inte sant?” när jag försöker bedöma om bra passform beror på mönstret eller personliga ändringar.

In the end I like the shape of the top on me and I love the fabric, but if I were to recreate it, I doubt I would use the Tiramisu pattern. One detail I did like about the pattern was the stripe placements lines, such an easy way to get good results. But, aside from the yummy Italian dessert, I don’t see any Tiramisus in my future. And while I do see cake, I just don’t see the pattern kind. It’s just not for me and the Cake collection doesn’t entice me so much that I will get around to learning their custom sizing system. There are other patterns for me.

I slutänden gillar jag toppens siluett på mig och jag älskar tyget, men om jag skulle återskapa den tvivlar jag på att jag skulle använda Tiramisu-mönstret. En sak som jag gillade med mönstret var riktlinjen för att placera ränder, ett så enkelt sätt att få bra resultat. Men, förutom den goda italienska desserten, ser jag inga Tiramisuer i min framtid. Och fast jag ser mer kakor ser jag inte mönstervarianten. Det är inte för mig och Cakes kollektion lockar mig inte tillräckligt för att jag ska orka lära mig deras storlekssystem. Det finns andra mönster för mig.

*I’ve currently read The Hunger Games Trilogy and loving it! I’m always a bit behind on book and movie trends (expect Twilight, actually, but that’s a different story). Apparently I’m also a bit behind on sewing trends as I am just now sewing up the Tiramisu pattern. Ah, well, it doesn’t bother me at all.

*Jag har precis läst Hungerspelstrilogin och älskar den! Jag är alltid lite efter med bok- och filmtrender (förutom Twilight, faktiskt, men det är en annan historia). Uppenbarligen är jag också lite efter sytrenderna eftersom jag just nu har sytt Tiramisu. Jaja, det stör inte mig.

UFO: The Leaf Skirt

I tend not have UFOs. Usually I have finished projects and fails. I cannot live with not finishing something, unless it is a complete fail that cannot be rescued. If I have decided to do something, I will finish it.

Jag tenderer att inte ha ofärdiga projekt. Vanligtvis har jag färdiga projekt och missar. Jag kan inte leva med att inte göra klart något, om det inte är ett helt misslyckande som inte kan räddas. Om jag har bestämt mig för att göra något, så avslutar jag det.

That said, it meant I found it hard to find a project for this month’s theme at The Monthly Stitch which was UFOs. At first I thought it would be one to sit out, but I didn’t want to do that since I haven’t posted there in a while. Then, during a discussion in The Monthly Stitch’s FB group, I realized what I should do.

Med det sagt så innebar detta att jag hade det svårt att hitta ett project för månadens tema hos The Monthly Stitch, som var just UFOs. Först så tänkte jag att jag får väl sitta på bänken, men jag ville göra något eftersom det är ett tag sedan jag delade något där. Sen, efter en diskussion i FB-gruppen för The Monthly Stitch så visste jag vad jag ville göra.

Yes, this was too big, but I hid it

Back in 2012 I made a dress with a fabric I loved. It didn’t fit until last summer (and sadly, now it doesn’t fit again). With the leftovers I made a skirt. I wore the skirt during the Me-Made May ’12 and it was one of my most appreciated garments of the community. But it did hide a secret. It was too big in the waist. And not a little too big, when I made the adjustments now it was 7 cm (that’s 2 ¾”) too big! So, unpick, unpick, unpick it was.

2012 gjorde jag en klänning i ett tyg jag älskar. Den passade inte förrän förra sommaren (och ledsamt nog inte nu heller). Med resterna sydde jag en kjol. Jag bar den under Me-Mady-May 12 och det var ett av mina mest uppskattade plagg. Men den gömde en hemlighet. Den var för stor i midjan. Inte bara lite för stor, nu när jag mätte var den 7 cm för stor! Det var bara att sprätta, sprätta, sprätta.

It fits!

It fits!

I ripped both the side seams to take it in 3.5 cm per side. Facings were unpicked, the zipper was taken out and the hem was opened. The fabric is a cotton sateen and on its Wikipedia page it says that the sateen weave is very susceptible to wear, which was made clear to me as I was unpicking. The fabric tore in several places, so in a silver lining way it was good that it was all of 7 cm to big, because it meant I could easily cut of the torn bits. I also noticed that there is some wear in the dart, so fingers crossed this skirt will last me a while, now that it finally fits.

Jag sprättade båda sidsömmarna för att ta in den 3,5 cm per sida. Infodringarna sprättades, blixtlåset togs ut och fållen öppnades. Tyget är ett bomullssatin och på dess Wikipedia-sida står det att satinväven är känslig för slitage, vilket synliggjordes tydligt när jag sprättade. Tyget slets sönder på vissa ställen, så på ett ”glaset är halvfullt”-sätt var det tur att den var så mycket för stor som sju cm, då kunde jag lättare klippa bort de sönderrivna bitarna. Jag noterade också att en inprovning är lite sliten, så nu håller vi tummarna att kjolen hänger med ett tag, nu när den äntligen passar ordentligt.

Love the new length

Love the new length

The pattern is the Meringue skirt from Colette’s Sewing Handbook, obviously scallops omitted. The fabric is cotton sateen from Stoff och stil. Most of the details regarding the construction are in my creation post – in which I talk about its being too big and needs to be taken in. It only took four years! As a result from being taken in, the skirt now sits higher and is shorter. I don’t mind.

Mönstret är Meringue-kjolen från Colette’s Sewing Handbook, uppenbarligen utan uddkant. Tyget är bomullssatin från Stoff och Stil. De flesta detaljerna angående konstruktion är i min kreations-post – i vilken jag pratar om att den är för stor och måste tas in. Det tog bara fyra år! Som en konsekvens från att ha tagits in sitter kjolen högre och är kortare. Det bekommer mig inte.

The Leaf skirt revisited (1)

Now I hope to get some spring-time wear out of this skirt and that it won’t completely fall apart on me. Also, I need to source some more cotton sateen, that thing is a dream to work with!

Nu hoppas jag på lite vårklädslar ur denna kjol och att den inte trillar i bitar för mig. Dessutom vill jag hitta mer bomullssatin, det är en dröm att jobba med!

And yes, I’m wearing the same cardigan in both the 21012 picture and the 2016 pictures. I love that styling!

Och ja, jag bär samma kofta i båda seten bilder. Jag älskar den matchningen!

The Monthly Stitch

Creation: The Portside Bag

One of the things we sewed in fourth grade sewing class was a backpack. A simple drawstring backpack, but it made us practice techniques such as appliqué, crocheting, adjustable straps and eyelets. Those clever teachers, throwing in so many details on a drawstring backpack. After that my bag-making has come to a halt. I did make a bag in junior high school, which I did use for school until the fabric was worn out, and another one a few years ago, but that has hardly been used due to bad fabric-choice, bad size (for me) and the fact that I hate wearing bags that hang in my armpit. Seriously, I don’t see the appeal of wearing bags in my armpit. But hey, to each their own. And I did a mockup for another type of drawstring backpack. I really loved the original, but now I feel like drawstring backpacks are a thing of my past.

En av sakerna vi sydde i slöjden i fyran var en ryggsäck. En enkel ryggsäck med dragsko, men vi fick träna på olika tekniker såsom applikation, virkning, reglerbara axelband och öljetter. Lärarna hade tänkt till för att lägga till så många detaljer i en dragsko-ryggsäck. Efter detta har min karriär i väsksömnad stannat av. Jag sydde en väska i högstadiet, som jag använde till skolan tills tyget var sönderslitet, och ytterligare en för några år sedan, men den har knappt använts pga. Dåligt tygval, dålig storlek (för mig) och faktumet att jag hatar att bära väskor i min armhåla. Allvarligt talat så ser jag inte hur det kan vara lockade att bära en väska i armhålan. Men smaken är ju som baken. Jag gjorde också en provversion av en annan sorts ryggsäck med dragsko. Jag älskade verkligen originalet men nu känns det som om dragskoryggsäckar är i mitt förflutna.

Portside bag

Now, several years later, I felt ready to embark upon yet another quest of bag-making. This time I went bigger and bolder. And I didn’t do a butterfly appliqué on a floral background as I did on my first bag. I was looking for an excuse to get the Portside bag and when we were in Italy I convincingly told myself that we were lacking a good carry-on bag. Not to mention that fact that every time we visit the in-laws I find myself missing a decent-sized bag. Then I held out from October to Black Friday with my purchase to make use of the sale. The willpower in me is strong. If it doesn’t involve chocolate. Then I have no willpower.

Nu, flera år senare, kände jag mig återigen redo att ta mig an ännu ett väskprojekt. Men denna gång större. Och det involverade inte en fjärilsapplikation på en blommig botten som på min första väska. Jag letade efter en ursäkt att köpa Portside-väskan och när vi var i Italien övertygade jag mig själv om att vi saknade en bra handbagagesväska. Icke heller att glömma att varje gång vi åker till svärföräldrarna så saknar jag en väska i bra storlek. Sen lyckades jag vänta från oktober till black Friday innan jag köpte den för att utnyttja rean. Viljestyrkan är stark hos mig. Om det inte omfattar choklad. Då har jag ingen viljestyrka.

This zipper actually separates. It was cheaper.

This zipper actually separates. It was cheaper.

Usually I avoid pdf:s at all costs. I hate the cutting, the taping, making alterations, plus we’re almost always out of printer colour (actually, I don’t think we’re out at all, just that the colour sets because we print so rarely. But I digress). However, for this I bit the pdf bullet. Grainline has no retailer in Sweden so I had to pay for shipping, which was almost as much as the pattern itself (Edit: as Joelle noted in the comments, Grainline patterns is sold via Fagert in Sweden. But they didn’t have the Portside set). Also, the bag is one size and needs no alterations, so if I find myself making another version I will use the same pattern pieces.

Vanligtvis så undviker jag pdf-mönster med passion. Jag hatar att klippa, tejpa, göra mina ändringar och dessutom har vi nästan aldrig färg (vilket jag tror beror på att färgen torkar för att vi printar så sällan). Denna tog jag tjuren vid pdf-hornen. Eftersom Grainline inte har någon återförsäljare i här i Sverige skulle jag behöva betala porto, vilket var nästan lika mycket som mönstret. (Tillägg: Som Joelle noterade i kommentarerna så ha säljs Grainline via Fagert här i Sverige. Men de hade inte Portside-setet)Mönstret är i bara en storlek och behöver inga ändringar, so om jag skulle göra om den kan jag använda samma mönsterbitar.

Portside bag

Metallic hardware, it looks so good

I was able to source all the materials in town; the upper fabric, the lining, d-rings, webbing and zipper are all from Ohlssons tyger, whereas the denim and swivel hooks are from Stoff och Stil. I think it’s cool unique bag and I absolutely love the glasses lining. I did get a lot of the lining and was pondering making a skirt from the remains, but as it turned out Gustav also really loved it, so I promised I would make him a backpack for when he starts school, lined with glasses. My bag-making adventures will continue!

Jag lyckades hitta alla mina material i stan; det övre tyget, fodret, d-ringarna, nylonbanden och blixtlåset är alla från Ohlssons tyger, medan denimet och karbinhakarna är från Stoff och stil. Jag tycker att väskan blev cool och unik och jag älskar glasögonfodret. Jag köpte mycket av fodret och funderade på att göra en kjol av resterna, men Gustav älskade också tyget så nu har jag lovat att göra en ryggsäck tills han börjar skolan, fodrad med glasögon. Mina väsk-äventyr kommer att fortsätta!

Portside bag

While working on the bag I did miss notches and some steps of the instructions were wrongly numbered. It wasn’t something I couldn’t work around after the initial “huh?”. Other than that the pattern came together nicely. One thing I will do is find some sort of plastic to put in the bottom of the bag to keep the shape of it, this bag is quite floppy and I can imagine that if it’s not fully stuffed (in the pics there is one king sized bed spread and one pillow. Plus Stephen Fry’s latest memoir, which is high on my to-read list. I just got sucked into Panem before I could start.) it will hang in its shape. So, some sort of plastic to go in the bottom. Lladybird did a removable one, I’m thinking of putting it between the main fabric and lining, I just need to figure out a way to not make it chafe the fabric. And actually find some plastic.

När jag jobbade med väskan saknade jag markeringar och några av stegen i instruktionerna var felnumrerade. Det var inget jag inte kunde jobba runt efter att ha tänkt ”va?” först. Väskan syddes lätt ihop. Jag tänker leta efter någon sorts plast att lägga i botten av väskan för att behålla formen, väskan är rätt sladdrig och om den inte är helt fylld kan jag tänka mig att den hänger (på bilderna är den fylld med ett dubbelöverkast och en huvudkudde. Samt Stephen Frys senaste biografi, More Fool Me, som är högt på min att läsa-lista. Jag har bara fastnat i Panem innan jag började). Så, någon sorts plast får det bli. Lladybird gjorde en extern bit, jag funderar på att sätta den mellan väskan och fodret, jag måste bara komma på ett sätt så att den inte skaver tyget. Och faktiskt hitta en plastbit.

I love, love, love the glasses!

I love, love, love the glasses!

All in all I love this bag and I had fun making it, using techniques I normally don’t use. There’s just one problem left. I don’t have anywhere to go right now.

Jag älskar väskan och jag hade kul med att testa tekniker jag vanligtvis inte använder. Det enda problemet jag har just nu är att jag har ingenstans att resa.

 

Pattern: Portside bag by Grainline Studios
Fabric: Denim; Home décor cotton; Quiliting cotton
Notions: Swivel Hooks, d-rings, zipper, webbing

 

Mönster: Portside-väska från Grainline
Tyg: Denim; hemtextil i bomull; kvilttyg i bomull
Sybehör: Karbinhakar, d-ringar, blixtlås, nylonband.