Cross Stitch Birth Record No. 2

Skrolla ner för text på svenska

This is a project I’m very happy to blog about, because it means it’s done! It’s been nine months in the making and it felt great to put in the final stitches in the C in and be done with Erika’s birth record. Now I just need to find a frame and hang it over her bed, just like Gustav’s birth record hangs over his.

Full image

Full image

I bought this way back in 2013, at the same time I bought Gustav’s. Since Erika was only a few months old at the time it was hard to choose, Gustav chose his own. And apparently I thought it would be a quick project since I bought them both at the same time, I didn’t realise that they’d spread over months. Some of the products were focused on the baby aspect, I wanted something that would work better for children, after all being a baby is only a small part of childhood. Also I didn’t want anything overly girly and pink, which in hindsight was good since Erika is neither overly girly or fond of pink (well, it might just be a self-fulfilling prophecy on my part, but darn it if she’s not one cool two-year-old instead of pink and girly). This animal motif fit the bill of what I wanted.

I really like this butterfly

I really like this butterfly

It was started in January and I worked on it two-three nights a week up until June when Indie Pattern Month occurred and I got lost in the world of sewing again. In October I made a conscious decision to focus on finishing the birth record because there wasn’t a lot left and I wanted to get it done.

The pattern in Backyard by Happi. To be honest, working on a cross stitch design is like painting by numbers, you just fill in the blanks with what’s been prearranged. I wasn’t really pleased with the outlines for the backstitching, though. The lines had been added as they should look, but with no regard for where the holes in the weave were. I don’t want to have too long backstitches, but some of them covered too much length. In the previous birth record, also by Happi, the backstitches were aligned according to the holes. It bothered me because since this is embroidery 101, I want to be told how I’m supposed to sew, not having to guess how I should angle my backstitches for the best result. I have done some minor freehand embroidery before (OK, once in grade school) and that’s another challenge, when I buy a cross stitch kit I expect it to come together effortlessly in terms of instructions.

Owil in a floral tree

Owil in a floral tree

I know that I’ve miscounted here and there and not all French knots are perfect. However, I also know that this is a project filled with labour of love and that my daughter loves it and does not care about the minor flaws. That makes this project a complete and utter success!

The deer and the "cat" (no, they don't know what a racoon is

The deer and the “cat” (no, they don’t know what a racoon is


Jag är väldigt glad över att blogga detta projekt eftersom det innebar att jag är klar! Det har tagit mig nio månader och det var riktigt skönt att sy dit de sista stygnen i C:et och bli klar med Erikas födelsetavla. Nu saknas bara en ram, så ska den hängas upp över hennes säng på samma sätt som Gustavs tavla hänger över hans.

Jag köpte båda kitten 2013 i tron att jag skulle göra båda då när Erika ammade oregelbundet och jag satt i TV-soffan hela kvällarna. Jag underskattade hur lång tid det tar att brodera. Rejält. Gustav var då 3 år och valde sitt motiv själv, men Erika var bara några månader så det var svårt att veta vad som passade henne. Jag ville inte ha ett bebis-motiv, hon kommer ju att vara barn längre än bebis, och jag ville inte heller ha något för flickigt och rosa. Med facit i hand var detta ett bra bal eftersom Erika varken är ”flickig” eller överdrivet förtjust i rosa (detta kan mycket väl vara en självuppfyllande profetia för mig, men nog är hon en riktigt häftig två-åring snarare än att vara rosa och flickig). Djurmotivet passade vad jag sökte.

Projektet påbörjades i januari och sen sydde jag två, tre kvällar i veckan fram till juni när jag istället drogs in i Indie Pattern Month och började sy igen. I oktober tog jag mig i kragen och bestämde att sy färdigt tavla eftersom det inte var så mycket kvar och jag ville bli klar.

Mönstret är Backyard av Happi. Att sy korsstygn är lite som i pysselböcker, att fylla i efter färg med vad som sägs. Jag var inte helt nöjd med ritningarna för efterstygnen. Linjerna var ditritade som det borde var, men utan hänsyn till hålen i väven. Jag vill inte ha alltför lång efterstygn, men några av dem blev riktigt långa om jag skulle följa ritningen. I den förra tavlan, också den av Happi, följde efterstygnen hålen. Det störde mig eftersom korsstygn på detta sätt är den lättaste formen av broderi, jag vill veta hur jag ska sy utan att behöva tänka på hur jag ska vinkla stygnen för att få ett bra resultat. Tidigare har jag gjort frihandsbroderi (OK, en gång i högstadiet) och det är en annan utmaning, men när jag köper ett korsstygnskit förväntar jag mig att jag kan sy det utan bekymmer.

Jag vet att jag har räknat fel här och där och att inte alla franska knutar är perfekta. Emellertid vet jag också att detta är ett projekt fyllt med kärlek och att min dotter älskar det och bryr sig inte det minsta om småfelen. Det gör detta projekt till en rungande succé!

Creations: Children’s Skirts and Sweaters

So, I made my kids matching clothes. Again. As I was tracing something for me my 5-year-old asked me why I never sew anything for him. Cue the mom guilt. I told him I didn’t think I had any fabric he’d like, so he went to look in my stash. Almost immediately he called, with excitement: “mom, I’ve found the perfect fabric, it has cars and trailers and roads and trees!” Yes, a very nice fabric indeed, he already has a t-shirt in it and the leftover piece was very small. Too small, which I told him. He said he wanted a skirt with cars on it. I told him that I’d make one, but still that piece of fabric was too small. His final attempt was “but mom, boys can wear skirts too!” I said that yes, they can, but that piece was still too small. Anyway, he had effectively put in an order for a skirt with cars.

Gustav's set

Gustav’s set

I bought organic cotton jersey, it’s so soft and a delight to work with. It has the ordered cars, also roads, trees and traffic signs. I made the simplest of skirts, a rectangle with a wide elastic waistband. He loves it. He wore it almost every day on vacation, over jeans as our vacation was cold, to birthday parties and for everyday use. For Erika I also chose a different organic cotton jersey with mushrooms and rainy clouds, as she is fascinated by the rain. Same method for the skirt.

Erika's set of skirt and sweater

Erika’s set

A few weeks later I sewed the accompanying pieces, sweatshirts. I found some purple sweatshirt fabric in the remnant bin and figured I’d use that for the main body and the jersey for the sleeves. Both sweaters were quick and easy to sew, I sewed both sweaters before noon. Gustav is very slim so I used size 104 for width and 122 for length, it’s perfect on him! As for Erika’s I have no idea since she refuses to put it on, crying on the verge of breaking down when I suggest she could wear it. Did I mention she’s two years old and stubborn as hell? It’s a shame since I really like the sweater but if she doesn’t want to wear it she doesn’t have to. It’s quite big so she has time to change her mind.

Now both of Gustav’s pieces have been washed with other things so they differ in colour, they were both white when I started. But the print can still be seen and Gustav likes them. It’s what matters. It is fun to sew for the kids occasionally. It’s even more fun when they actually wear it (for the record Erika does wear the skirt). And this has led to Gustav’s becoming quite a vocal client, ordering pants this time, so I donated a piece of fabric to make him pants. Later on, now it’s back to sewing for me!

Erika SM 02-2012-105 Gustav BS 04-2009-141

Skirt: Rectangle skirts
Gustav’s sweater: Burda 04-2009-141
Erika’s sweater: Sömnadsmagasin 02-2012-105

Gustav’s skirt and sleeves: Organic cotton jersey, Stoff och Stil
Erika’s skirt and sleeves: Organic cotton jersey, Stoff och Stil
Sweatshirt fabric, Stoff och Stil

Skirt and sweater set (4)

Raglan sleeves for Erika

Ja, jag har sytt matchande kläder till mina barn. Igen. När jag ritade mönster till mig själv en dag frågade min 5-åring varför jag aldrig syr till honom. Och där kom mamma-samvetet in. Jag sade att jag kunde sy något, men att jag inte hade något tyg som jag trodde han skulle gilla. Han gick för att titta bland tygerna och nästan direkt ropade han, väldigt upprymd: ”mamma jag har hittat ett jättefint tyg, med bilar och husvagnar och vägar och träd!” Ja, ett väldigt fint tyg, jag har redan valt detta till en tröja till honom och resten var liten. För liten, vilket jag berättade för honom. Han var exalterad och berättade att han vill ha en kjol med bilar. Jag sade att jag kunde göra en kjol med bilar, men biten var för liten. Han förklarade för mig att ”pojkar kan också ha kjolar!” Jag sade att ja, pojkar kan ha kjolar men att just den biten var fortfarande för liten, ens för en kjol. Men han hade lagt in en beställning på en kjol med bilar.

Regular sleeves for Gustav

Regular sleeves for Gustav

Jag köpte ekologisk stretchjersey, det är verkligen mjukt och trevligt att arbeta med. Det hade de beställda bilarna, men också vägar, träd och trafikskyltar. Jag gjorde den enklaste av kjolar en rektangel med resårmidja. Han älskar den. Han bar nästan varje dag på vår semester, över jeans eftersom sommaren var kall, på kalas och till vardags. Till Erika valde jag en annan stretchjersey, med svampar och regnmoln, eftersom hon är fascinerad av regn. Samma metod på kjolen

Några veckor senare sydde jag matchande sweatshirts. Jag hittade lila sweatshirttyg i stuvlådan och tänkte att det kunde användas till livet och jersey till ärmarna. Båda tröjorna var snabba och enkla att sy, både syddes på en förmiddag. Gustav är rätt smal, så till hans tröja använde jag storlek 104 i bredd och 122 i längd och den är perfekt på honom! Erikas har jag ingen aning om eftersom hon vägrar att sätta på sig den och gråter så att hjärtat blöder när jag föreslår att hon ska ha tröjan. Hon är två år förresten och envis som synden. Det är tråkigt eftersom jag gillar tröjan men om hon inte vill ha tröjan slipper hon. Den är rätt stor så tid finns att ångra sig.

Båda av Gustavs plagg har tvättats med andra saker så de har fått olika färg, de var båda vita när jag sydde. Men trycket syns fortfarande och Gustav gillar dem. Det är det som spelar roll. Det är kul att sy till barnen emellanåt. Det är ännu roligare när de faktiskt bär kläderna (Erika bär sin kjol ibland). Detta har också lett till att Gustav har blivit en kund med höga krav. Nu vill han ha byxor och jag donerade ett tyg till honom att göra byxor av. Sen, nu är det tid att sy till mig!

Handmade Holiday: Gargano, Italy

After having a terrible summer here in Sweden, I was looking forward to wearing many summer clothes in Italy getting pictures of them with great backdrops and just enjoying wearing them before winter hits us. And then I would come home and show you my lovely outfits along with gorgeous backdrops. Little did I know that October in Gargano would be either beach weather or rain. Beach weather meant I wore a bikini and rain meant I wore jeans and hoodie, none of which I’d made myself.

For the travelling days I wore my aqua Colette Clovers, which were comfortable for flying and the subsequent 2 hour drive. The fit is a bit off so I must try and figure out what to do with the fit before my next pair. No pictures of these outfits, I wore the pants with long-sleeved white t-shirts, because aeroports are not very inspiring.

Cool in blue

Cool in blue

This is in our small garden at the resort. There were olive trees all over, including one in our garden. Since we went to the beach later on, this is basically my breakfast outfit, Wild Flowers Alma and Blue Pocket skirt. Comfortable outfit, and those pockets are quite practical, even if they can only hold small things otherwise it’s pouch galore. Another handmade outfit to see the light of day in Italy was my Gingham Anna dress. Evidently it was worn to the beach, the waves were quite high but it was lovely. Later it came off in favour of the bikini and some salty swims in the Adriatic Sea. I’m not quite happy with the fit, the bodice could be lengthened a bit and the facings don’t stay put despite my under-stitching. Perhaps I should just top-stitch them to at least get that problem out of the way, it’s harder to do something about the bodice length.

Rolled up skirt and shorts

Rolled up skirt and shorts

That was it for the handmade things I worn. But since Gargano was such a gorgeous place I’m going to add a few more pictures anyway, it’s always fun to look at vacations pictures, right?

Mattinata Coast Line

Mattinata Coast Line

Upon our arrival to the hotel, the lunch serving was just ending, so we were told to head down to the patio immediately if we wanted lunch. So we went down and ate a delicious four-course lunch with the view above. Every day we had a four course lunch served and everything was so good; Carpaccio, Mozzarella filled pasta medallions, seafood pasta, lamb chops, swordfish, tiramisu, raspberry ice cream (just some of the highlights). Yummy, yummy, yummy. On the days the weather was nice we had both breakfast and lunch on the patio with that gorgeous view. I’m not one to photograph food so you’ll have to trust me when I said it both looked and tasted delicious.

Onto infinity!

Onto infinity!

The hotel also had a pool with very cold water. Still, I had to go for a swim, because it’s not often I get the opportunity to swim in an infinity pool by the Mediterranean sea. OK, so it’s not really an infinity pool since you can walk behind it, but it’s the closest I’ve been. I told the husband to use an angle to make it look the most infinite.

Majestic trees

Majestic trees

Two of the days it was raining, one of them we drove up in the mountains of Gargano to visit the Umbra Forest, an ancient forest. The trees were quite majestic and it would have been great for hiking if it had not rained or the kids were a bit bigger.

Beware of flying kids!

Beware of flying kids!

Brightening up our car rides was this warning in the rental car. I find this picture hysterical, it’s a definer of my sense of humour. When bored on a car trip I would look up, see this picture and laugh. The kiddo in the back was worried when he noticed my reaction and said he did not want to fly around in the car. I told him that as long as he stayed belted, he needn’t worry. Then I kept on laughing at the picture. It’s seriously hilarious.

10 km finisher!

10 km finisher!

The reason we went to Gargano was to run. I ran (got around) the 10k race and after finishing I concluded that running isn’t my thing. It hurts my legs, I don’t find it fun and I can’t enjoy the surroundings. I got around, changing between running and walking, in a decent time (1.05) but I don’t know if I want to run that much more. Maybe I could do a 5k. At least I got a pretty medal to take home!

Farewell, Gargano!

Farewell, Gargano!

Then, after five lovely days we went home. Our flight route was right above the Gargano peninsula so I had the opportunity to take one last farewell shot. I hope to go there again!


Efter den väldigt dåliga sommaren iI Sverige såg jag fram emot att bära manga sommarkläder i Italien, ta bilder med fina bakgrunder och bara njuta av dem innan vintern slår till. Sen skulle jag komma hem och visa upp mina klädslar med de fina bakgrunder. Inte visste jag att oktober i Gargano var antingen strandväder eller regn. Strandväder innebar att jag bar bikini och regn innebar jeans och hoodie, inget som jag har sytt själv.

På de två resedagarna bar jag mina turkosa Colette Clovers, de var bekväma för flygresorna och den följande 2-timmars bilresan. Passformen är lite fel och jag måste lista ut vad jag ska göra åt detta till nästa par. Inga bilder av dessa klädslar, jag bar byxorna med vita långärmade t-shirts, för att flygplatser är inte särskilt inspirerande.

I vår lilla trädgård på hotellet. Alla dalgångar var fyllda av olivträd, vi hade ett i vår trädgård. Eftersom vi åkte till stranden senare är detta i princip min frukost- och lunchklädsel; Vildblomsalman och den blå fickkjolen. Bekvämt och fickorna är rätt praktiska även om de bara kan hålla små saker för att undvika att de faller ihop och bildar en känguruficka. En annan hemmasydd klädsel som fick se dagsljus i Italien var min gingham-Anna. Till synes bars den på stranden, vågorna var rätt höga, men det var trevligt. Senare åkte klänningen av till förmån för bikinin och salta bad i Adriatiska havet. Jag är inte helt nöjd med passformen, framför allt kunde livet vara längre. Dessutom stannar inte infodringarna där de ska vara, trots min under-stitching. Kanske ska jag kantsticka ner dem för att få bort det problemet, livlängden är det svårare att göra något åt.

Det var de handsydda kläderna jag bar, men Gargano var ett så vackert ställe så jag slänger in några bilder till, det är kul att titta på semesterbilder, eller? I alla fall några få…

När vi kom till hotellet höll lunchserveringen på att avslutas, så vi blev nerskickade till terrassen för att hinna få lunch. Vi gick ner och åt en utsökt fyrarätters lunch, till utsikten ovan. Varje dag fick vi fyra rätter och allt var så gott; Carpaccio, Mozzarellafyllda pastamedaljonger, skaldjurspasta, lammkotletter, svärdfisk, tiramisu, hallonglass (bara några av höjdpunkterna). Mums, mums, mums. När vädret var bra åt vi både frukost och lunch på terrassen med den underbara utsikten. Jag fotograferar inte mat, så ni får lita på mig när jag säger att det såg underbart ut och smakade fantastiskt.

Två av dagarna regnade det, en av dem körde vi upp i Garganos berg för att besöka Umbra-skogen, en urskog. Träden var majestätiska och jag hade gärna vandrat där om det inte regnat och barnen var större.

Nåt som livade upp bilturerna var varningen. Jag tycker bilden är hysteriskt kul, den definierar min typ av humor. När jag var uttråkad under en biltur kunde jag bara titta upp på denna bild , jag började alltid skratta. Sonen i baksätet blev orolig när han såg min reaktion och sade att han ville minsann inte flyga runt i bilen. Jag svarade att så länge han hade bälte på sig behövde han inte oroa sig. Sen fortsatte jag att skratta åt bilden. Den är skitkul!

Anledningen till att vi åkte till Gargano var för att springa. Jag sprang (tog mig runt) 10km-loppet och kunde efter målgång konstatera att det här med att springa är inte min grej. Det gör ont i benen, jag tycker inte det är kul och det gör att jag kan inte njuta av omgivningarna. Jag tog mig runt, växlade mellan att springa och gå, på en hyfsad tid (runt 1.05), men jag vet inte om jag vill springa så mycket mer. Kanske skulle klara av 5 km. En fin medalj fick jag med hem i alla fall!

Sen, efter fem underbara dagar åkte vi hem igen. Flygrutten gick precis över Gargano-halvön så jag fick möjlighet att ta en sista bild. Jag hoppas att återvända!

Creation: Grey Skies Dress

I kind of want to see myself as someone who doesn’t abide by trends. I can walk around a shop, finding nothing I’d want to wear and or even inspire me. Thus the fact that I never look like anyone else and the fact that a denim mini skirt makes me feel modern, an unusual feeling for me. However, I wouldn’t really stand out in a sewing crowd, as there seems to be a whole other set of trends to follow in the sewing world. And I find myself following them, albeit a bit late. Anna dress? Check and check! Belladone dress? Check and check! Scuba dress? Check!

Scuba dress (7)

I’m not a big fan of sewing with knits. I kept reading about scuba clothes and thinking that while it looks fun it’s probably not for me. Then one day, as I was looking through the remnant bin in the fabric store, I suddenly put a piece of scuba knit in my trolley. As I had discussed scuba with her on Twitter I heard Amy/Almond Rock’s voice in my head telling me to buy it. The thing is, in the remnant bin the prices are reduced like 40% so it’s a great place to shop for fabric for experiments and wearable muslins. They could have some imperfections, in this case my piece was a little bit miss-coloured in a small corner of the piece, no big deal. In that instant I hopped on a recent sewing trend; scuba fabric.

Scuba dress (23)

The fabric laid in my stash, I knew what I wanted to do, but didn’t know whether or not I should buy a pattern for it. I wanted a fitted bodice and flared skirt. In the end I used two patterns from my stash, Simplicity 1539 (from this disaster of a top) and Burda 10-2011-04 (used for a velour skirt) which I modified. In the end the skirt isn’t as flared as I envisioned it and I probably should have omitted the waist seam, but it’s likely I’ll end up belting the dress when I wear it anyway. And I will wear this dress! I did a cheater FBA on the top, grading between the sizes 10 (shoulders and waist (which I took in even more in the end)) and 12 (over bust). For the skirt I omitted the panels and reduced the waist to fit the top, with a little bit of extra ease in the top skirt part.

Scuba dress (8)

Scuba is very synthetic. It’s just polyester and some lycra thrown in for good measure. That means that basically, this dress is a mini sauna. Just wearing the dress for these pictures, it was 15 degrees and sunny out, was an endurance test. So I’ll have to pick the moments to wear this dress carefully or I’ll end up in a puddle of sweat. This is no dress for cozying up by the fireplace. Also I’m left pondering one question. Can I wear this to work?

Hmm, is this work appropriate?

Hmm, is this work appropriate?

The October theme at The Monthly Stitch is “The Final Frontier” – look to the sky for inspiration. This will be my contribution, inspired by a gloomy, overcast autumn day.

Scuba dress (9)



Pattern/Mönster: Simplicity 1539and Burda 10-2011-104
Fabric/Tyg: Embossed scuba knit, Stoff och Stil/Präglat scuba-tyg, Stoff och Stil. Interlock for neckband/Interlock till ringningen
Notions/Sybehör: Tråd


Jag vill se mig själv som någon som inte slaviskt följer trender. Jag kan gå runt i en affär utan att hitta någonting jag vill ha eller ens inspireras av. Därav faktumet att jag aldrig ser ut som någon annan och även att en minikjol i denim får mig att känna mig ovanlig modern. Å andra sidan skulle jag inte riktigt stå ut i samling hemmaskräddare, eftersom det finns en helt annan uppsättning trender att följa i den världen. Jag finner mig följa dem, om än oftast något sent. Anna-klänning? Check och check! Belladone-klänning? Check och check! Scuba-klänning? Check!

Jag är inte ett stort fan av att sy stickade tyger. Så när jag läste mycket om scuba-kläder tänkte jag att det ser kul ut, men det är antagligen inte för mig. Sen en dag, när jag tittade i stuvlådan på Stoff och stil, hamnade plötsligt en bit scubatyg i min vagn. Eftersom jag hade diskuterat scuba med henne på Twitter hörde jag Amy/Almond Rocks röst i mitt huvud där hon uppmuntrade mig att köpa det. I stuvlådan är priserna reducerade, upp till 40%, så jag tycker det är ett bra ställe att handla experimenttyg och provplaggstyg. Tygerna kan ha imperfektioner, i detta fall var en liten bit missfärgad, men det var i ett hörn och lätt att arbeta runt. Och i det ögonblicket hoppade jag på sytrend; scubatyg.

Tyget låg i mitt förråd, jag visste vad jag ville göra med det, men inte om jag ville köpa ett nytt mönster. Jag ville ha ett formpassat liv och en utställd kjol. I slutänden valde jag två mönster jag hade hemma, Simplicity 1539 (från denna katastrof-topp) och Burda 10-2011-04 (använt till en velourkjol), detta mönster ändrade jag. I efterhand är kjolen inte så utställd som jag tänkte mig och det hade nog varit bäst att sy klänningen i ett stycke utan midjesöm, men troligtvis kommer jag att bära ett skärp när jag bär denna klänning ändå. Och den kommer att bäras! Jag gjorde en fusk-FBA genom att klippa olika storlekar. 10 över axlarna och midjan (vilken togs in ännu mer) och 12 över bysten. Kjolen gjorde jag utan panelerna och tog in midjan för att passa toppen, med lite extra rörelsevidd i kjolen.

Scuba-tyg är syntetiskt. Det är bara polyester och så lite elestan för att få till en riktigt bra stretch. Det betyder att i stora drag är denna klänning en mini-bastu. Bara att bära klänningen för dessa bilder, 15 grader och sol ute, var ett uthållighetstest. Jag måste välja mina tillfällen att bära denna klänning med noggrannhet, annars kommer jag sluta i en svetthög. Detta är ingen klänning för at mysa framför brasan. Dessutom funderar jag fortfarande över en fråga. Kan jag ha denna på jobb?

Oktober-temat hos The Monthly Stitch är “The Final Frontier” – sök inspiration i himlen. Detta blir mitt bidrag, inspirerat av en mulen, ruggig höstdag.

Creation: Red Folded Yoke blouse

After changing plans, this is the first piece of my winter 2015 SWAP. I was a bit unsure of this pattern. It looked quite fitted in the photo, but as I began to study it online, as it turns out it is quite loose and, surprisingly to me, the yoke isn’t sewn down (it is only attached in the shoulder and sleeve seams). But it seems like I’m all for testing new shapes and silhouettes this fall so why not just go for it?

Folded yoke blouse (8)

Because of the looseness of the blouse I sized down and cut a size 38, on which I did a 3 cm FBA. The FBA process added a side bust dart which wasn’t featured in the original design. I decided to keep it anyway because a) I didn’t want to make the wide waist dart even wider and b) the was not print to distort on this fabric. And while it is a lot looser than much of what I own I still like that this blouse fits me as it’s supposed to fit, not fitting over the bust and being unintentionally over-sized elsewhere.

Folded yoke blouse (5)

The fabric is red chambray, I found it quite cheap in the remnant bin. There are some weaving errors in it, but they are mostly noticed from the wrong side of the fabric. As you can see, it goes well with my denim mini skirt and I was wearing it with a denim jacket as well, rocking the denim-on-denim-on-denim look. Yay, denim! And denim. And denim.

Folded yoke blouse (15)

The pattern is Burda 10-2012-122, which I got from the book Wardrobe Essentials. As always I did some research before starting, I am a scientist at heart, and found out about the looseness, which is why I sized down. Also, I followed fellow Monthly Stitcher Kat’s lead and sewed the yoke shut. Having it opened seemed a bit…odd and this way I could also finish the edges of this super-fraying Chambery. I also took off 5 cm in the bottom, this blouse was long (and I have a pretty long torso)! This way I can wear it both tucked an untucked.

Folded yoke blouse (16)

After I finished the blouse I wasn’t sure I liked the look on me. But I try to wear my things for real before making the final judgment, so I wore the blouse to work and then photographed it. Like most of my clothes do stand out compared to the rest of the people, but I did feel comfortable in it, which surprised me. And I did like how it looked in the photographs, better than in the mirror. Win! I am yet again reminded as to why I shouldn’t judge clothes based on the mirror look, in the end it’s how I feel in the clothes that matter.One project down, five to go! Let’s hope the rest are as successful.


Fabric/Tyg: Red Chambery, Stoff och Stil.
Pattern/Mönster: Burda 10-2012-122
Notions: Interfacing/Mellanlägg, 5 buttons/5 knappar.

Efter mitt byte av planer blir denna blus den första delen i min vinter-SWAP. Jag var rätt osäker på detta mönster. Det såg något kroppsnära ut på bilden, men när jag började studera det online upptäckte jag att den är rätt lös och, förvånansvärt för mig, så var oket inte fastsytt (det sitter bara fast i axel- och ärmsömmarna). Men det verkar som om denna hösten ägnar jag åt att testa nya siluetter och former, så varför inte prova?

På grund av blusens from, tog jag en storlek mindre, 38, och gjorde en Full Bust Adjustment på 3 cm. Genom att göra FBA lade jag även en till ett bystinsnitt som inte finns i originaldesignen. Jag valde att behålla detta eftersom a) jag ville inte göra det redan breda midjeinsnittet ännu bredare och b)där fanns ändå inget mönster på tyget som skulle störas. Även om blusen är mycket lösare än det mesta jag äger, gillar att denna blus passar mig såsom den ska passa, inte bara över bysten och sen hänger löst överallt annars.

Tyget är röd Chambéry, det köptes rätt billigt i stuvlådan. Där finns några vävmissar i det, men de syns mest från tygets avigsida. Som synes passar den bra med min denimminikjol och jag bar den även med en denimjacka för att få den rätta denim-on-denim-on-denim looken. Heja denim! Och denim. Och denim.

Mönstret är Burda 10-2012-122, vilket jag har tagit ur boken Wardrobe Essentials. Som alltid gjorde lite efterforskningar innan jag började, jag är vetenskapsman trots allt, och lärde mig om att den var lös, vilket gjorde att jag valde den mindre storleken. Dessutom följde jag Kat/Modern Vintage Cupcakes förslag och sydde ihop oket mot mitt fram. Att lämna det öppet verkade…udda och på detta sätt kunde jag även overlocka kanterna på tyget, det fransade sig mycket. Blusen är även kortad 5 cm, den var lång (och då har jag en lång torso)! På detta sätt kan jag bära den både i- och urstoppad.

När jag var klar var jag inte helt säker på att jag gillade looken på mig. Men jag försöker att bära mina saker i verkligheten innan jag gör min slutgiltiga bedömning, så jag bar blusen på jobb och sedan fotograferade jag den. Som med de flesta av mina kläder står den ut jämfört med vad alla andra bär, men jag var förvånansvärt bekväm i den. Dessutom gillade jag hur den såg ut på bilderna, bättre än i spegeln. Vinst! Och än en gång påminns jag om varför jag inte ska döma kläder baserat på hur de ser ut i spegeln, i slutändan är det hur jag känner mig i plaggen som räknas.

Ett projekt färdigt, fem kvar. Hoppas att de blir lika bra!

SWAP – Winter 2015

So, I joined a Facebook group for Sewing with a Plan (aka SWAP) a few days ago, just in time to make the winter plan. The aim is to sew six garments per season and of course make a variety of garments in coordinating colours to mix and match. Some of the things on my previous FW plan will be carried over to this new plan, since it occurred earlier than anticipated. So, what am I making?

Skirt and jacket set
In the back of my head lies the dream of one day sewing a suit (I bought a magazine in February 2012 with the pattern I want for the jacket. Seriously.) So consider this my first small attempt. The skirt (of which I couldn’t find a line drawing) is from the upcoming Burda Easy, and I will sew one slit only. The magazine comes out on Dec 2 and the SWAP deadline is Dec 13, I’ll be crunched for time (especially since we are contemplating a trip for the first week of December). The jacket is Simplicity 4032, which I used for my (now way too big) sweatshirt blazer. This time I’m leaning towards view A or B, slightly more towards B. The fabric for these two pieces will be a navy knitted jacquard with some stretch.

Appliqué Sweatshirt
Totally inspired by Helena/Gray All Day, I decided to do my own version of her “Sew What?”-sweater. I will modify Simplicity 1539 to make a rather skinny sweatshirt and use some leftover faux silver leather to do the appliqué. I have a design idea for the appliqué, but I’m not quite sure I can execute it, in which case I’ll need to think of something else.

Long-sleeved t-shirt
I found this textured viscose jersey in the remnant bin and I will make a long-sleeved t-shirt of it. I think it’s busy enough own its own as it is to add too many design elements. And yeah I will modify Simplicity 1539 yet again. In addition to sewing with a plan I’m also trying to be resourceful with what I have.

Skinny pants
The Colette Clovers in Bordeaux stretch twill carries over from my previous plan – I need to get these done! Based on my previous pair, which I wore a lot during the summer, I will make them a bit smaller in the back, there was a lot of excess fabric below my bum.

Folded Yoke Blouse
Another piece that carries over from the previous plan as I wanted a dressier top option as well. Red Chambery and interesting design details so I’m hoping this will go with both the pants and the skirt. The pattern is number 122 from Burda 10-2012.

I’m already seeing a few outfits form and if I throw in my denim mini skirt (which I still love and wear to death (although it needs to be taken in)), even more options! It’s a whole new way of thinking for me and I find myself already thinking about what I shall put on my spring plan. I must stop that! The whole point of the plan is to slow down and focus on the current plan.

Helenas 2015-vinterplan

Jag gick med i Facebook-gruppen Sy graderoben – med en plan precis i tid för att presentera vinterplanen. Målet är att sy sex plagg per säsong och givetvis sy olika plagg i matchande färg och form för att lätt kunna matcha de olika plaggen. Några saker från min förra HV-plan hoppar hit istället eftersom vintersömnaden börjar redan nu. Vad ska jag sy då?

Set med kjol och jacka
Någonstans i bakhuvudet ligger drömmen om att en dag sy en kostym (redan i februari 2012 köpte jag mönster till kavajen. Jag skojar inte.) Detta är mitt första försök. Kjolen (av vilken jag inte hittade teknisk ritning)är från den kommande Burda Easy och jag kommer att sy den ena slitsen bara. Tidningen kommer ut andra december och med en deadline på 13 december blir det lite tight, speciellt eftersom vi leker med tanken om en weekendresa första helgen i december. Jackan är Simplicity 4032, vilket jag använde för min (nu alldeles för stora) sweatshirt blazer. Denna gång dras jag till vy A eller B, lite mer åt B. Tyget för dessa två plagg blir ett stickat jacquardtyg med stretch i marinblått.

Helt inspirerad av Helena/Gray All Day, vill även jag sy en sweatshirt med applikation. Jag kommer att modifiera Simplicity 1539 och göra en smal sweatshirt med rester av fuskläder i silver till applikationen. Jag har en designidé för applikationen, men jag är inte helt säker på att den går att genomföra, i så fall får jag komma på något annat.

Långärmad t-shirt
Denna viskosjersey med textur hittade jag i stuvlådan på Stoff och stil och jag ska sy en långärmad t-shirt. I mitt tycke är tyget tillräckligt mycket i sig självt för att ha många designelement. Och ja, jag vill modifiera Simplicity 1539 igen. Förutom att sy med en plan ska jag också försöka att utnyttja de mönster och tyger jag redan har.

Smala byxor
Colette Clover i vinrött twill hoppar över från föregående plan – jag måste få dessa gjorda! Baserat på mitt tidigare par, som bars mycket under sommaren, ska jag göra dem lite smalare bak, där fanns mycket överflödigt tyg under rumpan.

Ännu ett plagg som hoppar hit från höstplanen eftersom jag ville även ha en mer skräddat topp-val. Röd chambery och intressanta design-detaljer, så jag hoppas att denna passar både byxor och kjol. Mönstret är nummer 122 från Burda 10-2012.

Jag ser redan en del klädslar ta form och om jag slänger in min minikjol i denim (som jag älskar och bär väldigt ofta (även om den behöver tas in lite)), så blir det ännu fler möjligheter! Det är ett helt nytt sätt att tänka och jag har redan så smått börjat tänka på vårplanen. Jag måste sluta med det! Hela poängen med planen är ju att sakta ner och fokusera på den pågående planen

One Stitch at the Time

Recently I sewed a dress in three evenings, including all steps from tracing to hemming. It was a scuba knit, so no darts, finishing of seams or a lot of pressing were needed. If I were to convert to sewing knits, this means I could make myself a new garment each week (my sewing time is Monday, Wednesday and Sunday evenings, with the occasional weekend nap time sewing). I raced to finish my dress so I could wear it the upcoming weekend. It was fun to have a new dress (although I ended up not wearing it since it was too warm) but I didn’t like the feeling I got after completing it, like I had sewn the dress just to get a new dress, not to enjoy the process along the way.

I love creating. I love planning my wardrobe; choosing patterns and fabrics. I love wearing what I’ve made. Lately though, I felt driven by the desire to get a new garment, not for the feeling of sewing. After I finished the three evening dress I sat down with some embroidery, I felt I needed the change of pace. The embroidery process got me thinking. In sewing, since I do most of it by machine(s) it’s usually quick and the boring bits still fly by (darts, I’m looking at you). But with the embroidery, every stitch is sewn in the same manner, every stitch needs to be hand-sewn. There are no quick finishes, no shortcuts, it’s just every stitch, one at the time. And found myself needing it. I found myself thinking that if I can put this much effort into a cross-stich banner I should be able to put in more effort in my garment sewing. I should be driven by making beautiful clothes, inside and out. I’m in awe over the details Amanda puts into her garments and while I feel I should work with finishes on my garments, the urge to have a new garment sooner takes over, and I sew with the serger.

This past year I’ve made a conscious decision to not follow sewalongs or Me-Made-May, just for the sake of listening to my own voice. I still sew along with The Monthly stitch, but those challenges are pretty loose and easy to customize to my sewing. I dislike the fast fashion of the high street and I’m beginning to dislike the fast fashion of the sewing world and I’m tired of the throwaway culture of our society. I want to sew for my sake, I want to blog for my sake. I want to enjoy the process.

Sewing is my therapy, my creative outlet but also a chance to get garments that fit me and that are constructed with attention to detail. Not a contest to sew the most garments. So, I want to slow down. Feed the urge to sew beautiful garments instead of just adding a new garment to my wardrobe. Sew with a plan (I joined a Facebook group for this, so hopefully I’ll learn more). Sew other things, not just garments. Sew for my kids. Challenge myself, learn new skills. Slow down, one stitch at the time.

For more thoughts on the matter I have gathered some blog posts that have influenced me:

Are You Making for the Sake of Making – Crazy Gyspy Chronicles
Slow Fashion – Sew, Sew, Sew Your Boat
Say no to Fast Fashion – Docksjö
Homemade Style: Aster Button Up – Think Liz

I want to enjoy putting every stitch in

I want to enjoy putting every stitch in

Nyligen sydde jag en klänning på tre kvällar, alla steg från kalkering till fållning. Det var en klänning i scuba-tyg, därför inga insnitt, overlockade kanter eller mycket pressande. Om jag skulle konvertera till att sy mycket trikå skulle jag alltså kunna göra mig ett nytt plagg i veckan (min sytid är måndag, onsdag och söndag kvällar, ibland en stund på helgen när barnen vilar). Jag snabbade mig för att få en ny klänning att bära till helgen. Det var kul att ha en ny klänning (även om jag inte bar den då den var för varm), men jag gillade inte känslan jag fick efter att jag var klar, att jag hade sytt klänningen bara för att få en ny klänning, inte för att njuta av processen att sy en ny klänning.

Jag älskar att skapa. Jag älskar att planera min garderob; välja monster och tiger. Jag älskar att bära vad jag har sytt. Men på sistone känns det som jag har drivits av önskan att få nya plagg, inte för känslan av att sy. När jag var klar med min tre-kvällars-klänning satte jag mig ner med broderi, jag behövde omväxling. Broderiprocessen fick mig att fundera. När jag syr, eftersom jag gör det mesta med maskin(er), går det oftast fort och även de tråkiga delarna (insnitt, jag tittar på er!) flyger förbi. Men i broderi sys alla stygn på samma sätt, alla stygn handsys. Det finns inga snabba avslut eller genvägar, det är bara alla stygn, ett i taget. Jag behövde detta. Jag tänkte att om jag kan lägga så här mycket ansträngning i en korsstygnstavla borde jag kunna lägga mer ansträngning i mina plagg också. Jag borde drivas att att göra vackra plagg utifrån och in. Jag imponeras över detaljerna Amanda lägger i sina plagg och även om jag känner att jag borde göra finare sömavslut tar lusten att få ett nytt plagg så snabbt som möjligt över och jag syr allt med overlockern.

Detta år har jag gjort ett medvetet val att inte vara med i några syjuntor eller ens Me-Made-May, bara för att jag istället ska kunna lyssna på min egen röst. Jag syr fortfarande med The Monthly Stitch, men de utmaningarna är rätt öppna och lätta att anpassa till min sömnad. Jag ogillar fast fashion på shoppingcentren och jag börjar ogilla fast fashion i sömnadsvärlden och jag är trött på slit- och slängkulturen. Jag vill sy för min skull, jag vill blogga för min skull. Jag vill njuta av processerna

Sömnad är min terapi, mitt kreativa utlopp, men också en chans att få plagg som passer mig och som är konstruerade med uppmärksamhet på detaljer. Inte en tävling att sy flest plagg. Därför vill jag sakta ner. Mata lusten att sy vackra plagg istället för att bara lägga till nya plagg i garderoben. Sy med en plan (jag gick med i en Facebook-grupp för detta, så jag kan förhoppningsvis lära mig mer). Sy andra saker, inte bara klädesplagg. Sy till mina barn. Utmana mig själv, lära mig nya tekniker. Sakta ner, ett stygn i taget.

För andras tankar om sömnad och Fast Fashion har jag samlat några blogginlägg som inspirerat mig:

Are You Making for the Sake of Making – Crazy Gyspy Chronicles
Slow Fashion – Sew, Sew, Sew Your Boat
Say no to Fast Fashion – Docksjö
Homemade Style: Aster Button Up – Think Liz